tisdag 25 augusti 2015

Att ladda lador och batterier

Kråkan och jag har tagit semester. Vi har promenerat över till den västra sidan av ö:et och låter dagarna vara längre. Vi laddar batterierna.

Vad laddade man innan det fanns batterier? Innan det fanns surfplattor, kontantkort, reskassor, mobiler och bärbara datorer? Fanns ordet ladda? Och betydde det samma sak? Fylla på fylla upp. Lador har människan länge fyllt upp. Fyllt dem med foder åt djur som skulle livnära oss under den tid som jorden lägger sig i dvala och förbereder sig för nästa rond. Som om djuren var levande batterier.

Lador. Ladda. Kanske har orden något med varandra att göra?

Men jag ska ju inte tänka på sånt nu. Vi har ju semester.

måndag 24 augusti 2015

En cirkel, en boklubb och två saknade karaktärer

Filmatiseringen av Cirkeln har nått mig och jag tänker tre tankar:

1. Har de tagit bort den tokiga häxan i krimskramsaffären?
2. Har de tagit bort den snälla vaktmästaren?
3. Varför har de en boklubb på skolans bibliotek? Vad gör de i den? Det tycks ju inte vara brist på tomma lägenheter i Engelsfors. Konstigt.

Tacksam för svar.

Cirkeln är den första delen i en romantrilogi av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Filmatiseringen av Cirkeln hade premiär 2015.

fredag 21 augusti 2015

Flaskpost: Frances / Hyresgästerna

Frances!
Ärligt talat. Jag förstår inte vad du ser hos Lilian. Hon är mjäkig. Ointressant. En ointressanthet som hon försöker dölja under en yta av exotisk inredning, kitsch och färgglada klänningar. Jag är ledsen om jag sårar dig, men det kommer inte hålla. Er relation består endast och enbart av den åtrå som uppstår mellan er. Och ja, jag vet att passionen inte är någon liten petitess när det kommer till kärlek, jag vet hur mycket den kan betyda, men det kommer inte hålla. Eller är hon bara en leksak? En förströelse, eller en liten revolt mot din mor? En sista utväg för att upprätthålla din stolthet? Vad har hänt med dina drömmar, med din revolution? Försvann den, släppte du den, samtidigt som du släppte Chrissie? Ibland tror jag att hon var den stora kärleken, och att den inte lämnat dig helt.

Du ska ha min beundran för din förmåga att fortsätta träffa henne.

Det måste göra ont.

Men i övrigt händer det ju ingenting. Ni träffas. Ni förälskar er. Det sker ett stort missförstånd och sen skvalpar efterverkningarna genom resten av berättelsen, fram till en ouppklarad upplösning, ett öppet slut. Jag är ledsen Frances, men jag tror inte på det här. Eller jo, jag tror på den schizofrena åtrån, på frustrationen, på den ologiska pendlingen mellan att tro att detta är den stora kärleken och det att på avstånd, och med förnuftet, vilja avstå helt. Det tror jag på. Men jag tror inte på er.

Om jag fick bestämma skulle jag släppa dig fri. Ta din hand och leda dig tillbaka till dem som du stod axel mot axel mot på barrikaden. Jag tror de saknar dig. Jag tror du saknar dem.

/L.

Frances är en av karaktärerna i Sarah Waters roman "Hyresgästerna". Det är strax efter första världskriget och berättelsen handlar om hur Frances förälskar sig i Lilian, som tillsammans med sin make hyr några rum i det hus som Frances och hennes mor äger och bor i. En förälskelse som får besvärliga konsekvenser.


torsdag 20 augusti 2015

Flaskpost: Martin Widmark / Lasse-Majas detektivbyrå

Hej Martin!
Jag sträckläste "Biblioteksmysteriet" och "Saffransmysteriet" igår. Det var som att kastas tillbaka till barndomens somrar och alla tusen-gånger-om-lästa Kalle Anka-tidningar. Ja, en längre version av de där serierna där Musse Pigg löser diverse detektivfall. Eller som att försöka komma på svaret i "På spåret" innan ledtrådarna blir sådär pinsamt enkla. Jag synar illustrationerna, dröjer kvar lite innan jag vänder blad. I båda böckerna får jag snabbt en stark känsla för vem den skyldiga är som faktiskt visar sig stämma, däremot lyckas jag inte alltid helt förstå hur brotten gått till. Och det är ju roligt! Det får inte vara för lätt. Synd i lyckan bara att de är så populära, sommarlovet har länsat bibliotekets hyllor. Annars hade jag hämtat hem de andra 21 fallen i bokserien också.

Men det är något som jag inte förstår. Varför skriver du vissa av de sammansatta orden med bindestreck? Forskar-rummet, verktygs-låda, zoo-log, december-mörkret. Tänker du att orden är för svåra för läsarna att själva dissekera och klura ut? Det borde du inte göra. Underskatta dina läsare alltså. Du skriver ju faktiskt deckare.

/L.

p.s. Om du vill får du gärna fråga Helena Willis hur hon tänkte när hon illustrerade Veronicas stickning i "Saffransmysteriet". Det är en väldigt stor stickning för att vara en liten babymössa.

måndag 17 augusti 2015

Jägare och samlare

Saker att jaga och samla:

hallon
hjortron
ekollon
ostron
porslinslejon
fikon
lingon
syskon
päron
påfågelögon
smultron

Och de flesta kan man äta. Till exempel små söta bröder.

söndag 16 augusti 2015

Sex laxar i en laxask kan slänga sig i väggen

Bussgods bussgods bussgods.

(Om du inte förstår har du inte uttalat det högt om och om igen.)

fredag 14 augusti 2015

Döden, döden, döden

Roy är död. En pojkes hund är död. Roy som funnits där så länge, ända sen pojken var liten liten. Var är Roy nu? Vad händer efter döden egentligen? Gräver Roy tunnlar under marken där familjen begravt hans svartvita kropp eller har han blivit ett spöke som småsystrarna säger? Kanske återfötts som en humla eller katt? Det hade nog Roy inte gillat. Och sen finns ju helvetet, hundparadiset och himlen. Det finns så många alternativ - vilket är sant?

Jag tänker att svaret inte är det viktiga, och att vi alla var och en kan få bestämma själva hur vi vill ha det. Att diskussionerna är betydligt mer spännande. För döden kan de flesta av oss nog inte komma undan, så varför inte tala om den?

Gro Dahle och Svein Nyhus böcker är såna som ska höjas över huvuden när det talas om att föräldrar är kvar i sin egen barndom när de väljer böcker till de egna barnens godnattsagor. De är vackra, tankeväckande och djupt existentiella. Det är historier om inte bara döden utan även duktiga flickor och aggressiva fäder.

Sen finns det ju andra fina böcker om döden. Jag tänker på Ulf Nilssons "Adjö, herr Muffin" och Ulf Starks "En stjärna vid namn Ajax". Ett marsvin och ytterligare en hund. Jag undrar. Finns det någon barnbok om en mormor, en kompis, en lillebror, en pappa som dör?

Om jag skulle skriva en om mig och Kråkan skulle vi bli änglar när vi dör. Men det kanske inte Kråkan skulle imponeras av, han kan ju redan flyga. Kanske om jag lockar med moln att sitta på, och vattenballonger att kasta?

torsdag 13 augusti 2015

Badande barbar

Bada gör jag helst naken. Bar om hela kroppen med hela himlen som åskådare. På ett öde ö i havet går det alldeles utmärkt. Strandsatt har jag funderat på min frånvaro. Endast det frånvarande är möjligt att sakna. För man saknar sånt som man inte har. Man saknar inte sånt som man har.

Och så försöker jag hitta ett ord för detta. För möjlig att sakna. Jag tänker:

säljbar - möjlig att sälja
ätbar - möjlig att äta
farbar - möjlig att fara (på)
fattbar - möjlig att fatta
badbar - möjlig att bada (i)

Är jag då saknbar? Eller heter det saknadsbar? Eller sakningsbar? Och en barbar - vad är hen? Själv eller naken?

Det slår mig att både själv och naken passar in på mig. Jag badar vidare. En badande barbar.

onsdag 12 augusti 2015

Flaskpost: Tessa / Innan jag dör

Tessa.
Någon sa till mig att en människa "aldrig är så dålig som när hen gifter sig, eller så god som när hen är död". Man talar inte illa om de döda. Men ärligt talat så går du mig på nerverna. Är det tillåtet? Är det okej? Om jag öppnar upp boken någon gång i första halvan, då du ännu är full av vid liv?

Du påminner mig om Hazel i John Greens Förr eller senare exploderar jag. Jag blev tokig på henne med. Kanske är det den allmänna tonårstruligheten. Konflikten mellan att vara i en ålder då en människa börjar slå sig fri, men på grund av en sjukdom är till livet beroende av sina föräldrar. Jag vet inte. Eller vågar kanske inte uttala mig om det. Det att du surar i din säng medan dagen går.

Men du har ju din lista. Innan du dör. Ha sex, testa droger, bryta mot lagen... Om du levde skulle jag komma över med biodynamiska grönsaksbitar (så att din pappa inte stoppar mig redan i dörren) och filmen Bitchkram på DVD. Hon har också en lista över saker att göra i livet innan hon dör. Men skillnaderna mellan er är flera. Kristin har inga aggressiva cancerceller i blodet och hennes lista är kanske därför mera hoppfull. Bära en blomkrans i håret (check). Sjunga högt i en musikaffär när hon provlyssnar en skiva (check). Resa till New York (missar flyget). Välta en ko (ytterligare försök behövs).

Är det så att Kristins lista är skapad i hopp medan din livnär sig på hopplösheten? Så många av dina punkter är ju så destruktiva. Och det är sorgligt, och skrämmande. För vad är människan inte kapabel till när hopplösheten river ner alla murar, hämningar och begränsningar. Destruktiva förhållanden. Droger. Självmordsbomber.

Förlåt min ilska.

/L.

p.s. Om du inte förstår varför man skulle gå till en musikaffär för att provlyssna ett album, prata med dina föräldrar så kan de berätta om hur det faktiskt var förr i världen.

Tessa är huvudkaraktären i Jenny Downhams roman "Innan jag dör" som handlar om sextonåriga Tessa som på grund av leukemi bara har några månader kvar att leva. Inför detta har hon en lista på saker som hon vill hinna med att göra. Romanen är översatt till svenska av Helena Ridelberg och gavs ut av Brombergs bokförlag 2008.

tisdag 11 augusti 2015

Grodan och främlingen

I Max Velthuijs Grodan och främlingen kommer en dag en främling till trakten. En råtta. Grisen varnar genast de andra - för råttor är smutsiga och tjuvaktiga! Ankan håller sig på Grisens sida medan Haren menar att skogen är fri för alla. Grodan är däremot nyfiken och blir vän med främlingen.

Inte rymmer historien några överraskningar men jag älskar det ändå. Velthuijs filmjölkslena illustrationer. Och så hur mina tankar börjar kretsa till de djur som berättelsen innehåller, och hur vi i vår kultur och vårt språk har gett dem olika egenskaper. Vi har Grisen som här anklagar Råttan för att vara smutsig, något som vi annars förknippar med just grisar. I den här berättelsen är det Grisen som hyser det största motståndet mot främlingen och jag börjar tänka på grisarna i Orwells Djurfarmen, deras ondska och vilja att bestämma över andra. Och Ankan sväljer allt med hull och hår, köper helt enkelt "grisen i säcken".

Med Haren ritar Velthuijs en annan bild. Harar är i talesättet fega, och rädd är Haren nog när han ramlar i vattnet utan att kunna simma (vem som räddar honom får du gissa). Men annars är Velthuijs hare en klok och eftertänksam figur som inte vill döma någon, till skillnad mot Milnes hare i böckerna om Nalle Puh som tror sig veta mer än vad han gör - och gärna sprider sina idéer.

Och så har vi Grodan som bara är nyfiken och öppensinnad. Grisen skulle nog beskriva honom mer som dum och utan eftertanke. Grodan imponeras ju av Råttans berättelser och förstår inte Grisens elaka kommentarer.

Ja, det är en fin bok som leder till så många andra funderingar. Velthuijs föddes och levde i Nederländerna och jag funderar på om djuren i andra länder har samma egenskaper som här. Är åsnan envis även i Indien? Är vargen ensam i Ryssland? Och är kyrkråttan fattig även i Rumänien?

måndag 10 augusti 2015

Atombomber

Det har gått 70 år sedan atombomberna föll över Hiroshima och Nagasaki. Atombomb. Ett sådant ord. Atomen som fått sitt namn för att den ansågs vara odelbar (detta innan vetenskapen kom på neutroner, elektroner, protoner och kvarkar och ännu mindre prickar). Det minsta man kunde tänka sig! Det hade varit bättre om det varit så. Att atombomberna som föll över Hiroshima och Nagasaki varit så små. Ja, i stort sett obefintliga.


Ordet atom kommer från grekiskans ἄτομος (átomos) och betyder odelbar. Det inledande a:et fungerar nekande på samma sätt som svenskans o:n och -tomos kommer av det grekiska verbet för att skära.

lördag 8 augusti 2015

Ofullkomliga adjektiv

Kråkan frågade häromdagen hur många ord jag har i munnen och jag drog till med tio tusen. Kråkan blev djupt imponerad och bad mig räkna upp orden. Kråka sa jag. Sand, strand, hav, vatten, roligt, ö, land, träd, leka, kul, fötter, mage... Men så avbröt Kråkan mig. Kul och roligt är ju samma ord. Och att det vore bättre om jag bara hade ett i förrådet och kastade ut det andra, så skulle jag få plats med något annat (Kråkan föreslog en sång som han nyss hittat på). Kråkan röstade på kul, för det lät bra tillsammans med ordet kråka och karneval. Men jag vill varken kasta ut det ena eller andra. Och just adjektivet kul hade min tunga bråkat med förut. För var kråkor kula? Och flög de på ett kult sätt?

Så jag behåller gärna roligt, för att kunna ersätta kul med, när det behövs. För jag vill ju inte kasta ut kul heller. Även om det är lite ofullkomligt och trilskas i vissa sammanhang. Ibland passar det ju alldeles utmärkt. Det behöver bara hitta sin plats i tillvaron.

fredag 7 augusti 2015

Skogens hemligheter av Jimmy Liao

Åh Jimmy Liao, hur gör du för att svepa det skira och drömmande över dina läsare? Dina bilder är ju så enkla och rena. Men ändå. De inledande sidorna är så lätta och luftiga, som en kallsup genom näsan. Sedan, i ömsesidig önskan brakar det lös. Kaninen blåser i sin lur och släpper drömmarna loss. Berättelsen vänder och den lugna skogen fylls av liv, rörelse, trumpetfanfar och kullerbyttor. Sen kommer trappan, trappan upp till himlen och en paus på ett av stegen. Vad finns bakom dörren? Vågar vi gå och se efter?

Skogens hemligheter är för mig ett försvarstal för drömmarna. För att ha dem kvar, och att fortsätta leka med dem. Samtidigt finns det en sorg i berättelsen. Ingenstans finns en annan människa, inga vuxna. Flickan somnar på en kudde under fönstret. Tygdjuren tycks vara de enda vännerna. Men kanske visar bilderna bara den värld som flickan upplever. Kanske är övergångsstället egentligen fullt av vuxna med portfölj, långa steg och höga röster. Men att dessa har bleknat för flickan.

På samma sätt som den stora kaninen bleknat för de vuxna?

"Skogens hemligheter" är skriven och illustrerad av Jimmy Liao. Boken är översatt till svenska av Anna Gustafsson Chen och utgiven av Mirando Bok 2014. På svenska finns även Liaos "Stjärnenatt".

torsdag 6 augusti 2015

Katastrof

Att bo på ett öde ö är att syna stränderna. Söka av dem efter vrakgods och strandade. Grindvalar, knölvalar och så de som inte haft något annat val än att sätta sig i båten.

Ibland finns det inga ord som kan förklara. Men ordet katastrof är inget nödrim här, ingen kompromiss, ingen överdrift eller ett ord i väntan på något mer passande. För grekiskans ord katà (ner/ned) och strophé (vändning) är den enkla sanningen. Det var så båten gick.

onsdag 5 augusti 2015

Flaskpost: Ellie / Imorgon när kriget kom

Ellie!
Jag tänkte på dig häromdagen. Jag sprang i skogen och lekte indian, så tyst som möjligt tassade jag fram. Få skulle kalla det att springa men jag gör det.

Så började jag som sagt att tänka på dig, jag hörde ljud bakom mig, vände mig om och upptäckte på håll en annan figur. Mitt hjärta började bulta och stegen blev hårdare, längre. Hur snabbt kan jag springa egentligen? Hur mycket snabbare när en fiende, ett hot, en smärta jagar? Det gick fort. Ljuden av steg försvann.

Men vi kan inte springa hur länge som helst. Det vet både du och jag. Slutar inte jakten måste vi vända om. Möta fienden. Och jag vände. Med ökad kraft. Jag tänkte på när du, Homer, Lee och Robyn gör just det, visserligen i ett fordon men ändå. Att Homer trycker gasen i botten, för i mötet med en annan bil är det den som kolliderar i högst hastighet som kommer lindrigast undan. Det kräver verkligen mod. Ni har all min respekt för det.

Hur som helst vände jag för att möta min egen förföljare. Runt ett krön fick jag syn på honom. En medelålders man i grå t-shirt. Jag tog i än mer och svepte förbi honom, saktade inte ner förrän långt efteråt.

Om han bara visste.

/L.

Ellie är huvudkaraktär i John Marsdens bokserie om sju böcker som inleds med boken "Imorgon när kriget kom". Historien handlar om en grupp ungdomar som efter att ha campat i bergen upptäcker att landet (Australien) invaderats av en främmande makt och att befolkningen tagits till fånga. De bestämmer sig för att göra motstånd.

tisdag 4 augusti 2015

Bus & Frö på varsin ö

Bus och Frö bor på varsin ö. Tillräckligt nära för att vara medvetna om varandra, men tillräckligt långt ifrån för att kunna umgås. Visserligen trivs de bra med det egna. Bus stickar halsduk efter halsduk. Frö fiskar upp fisk efter fisk. Men ibland skulle det ju vara roligt att vara två. När man spelar badminton till exempel.

Ifrågasättandet hör inte hemma i fantasins värld, så jag slår undan funderingarna på hur man spelar badminton på en vindpinad ö eller var Bus får allt sitt garn ifrån (postorder?). För jag gillar ju Maria Nilsson Thores illustrationer. Här finns den igenkända omsorgen och förkärleken för mönstren i gardiner, halsdukar och andra textilier. Och så, i den rena enkelheten, finns de små detaljerna. En omkullvält kruka, ett flaskskepp på fönsterbrädan, en tappad klädnypa. Små saker som skapar liv och visar tecken på ett "förut". Och på så sätt även en liten vink, om att berättelsen fortsätter.

"Bus & Frö på varsin ö" är skriven och illustrerad av Maria Nilsson Thore. Boken är utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag år 2012.

måndag 3 augusti 2015

Tråkigt och oroligt

Det är ingen nyhet att Kråkan lätt blir uttråkad. Åtminstone i min närhet. Särskilt när jag sysslar med något. Lite som en katt som lägger sig mitt i boken när man läser.

Igår satt jag på stranden och staplade sandkorn när Kråkan damp ner bredvid mig. Han bredde ut vingarna och la sig tungt på ryggen. Suckade högt med slutna ögon.

- Tråkigt, sa han. Tråkigt, tråkigt, tråkigt.

Sen såg jag hur han öppnade en glipa av ena ögat och sneglade på mig.

- Oroligt är det. O-, o-, roligt.

Jag skrattade till.

- Men Kråkan, det går faktiskt inte, du kan inte sätta ett o framför vad som helst och göra det till dess motsats.

- Varför inte då?

- Det bara är så. De enkla sätten gäller inte alla ord. Ibland gör o:et istället att ordet får en helt annan betydelse.

Kråkan ser bekymrad ut.

- Men Kråkan, du behöver inte vara orolig, du tycks klara dig bra ändå.

Kråkans ögon glittrar till.

- Ha ha! Nu sa du det själv! Krax! Fel, fel, fel! Ha ha ha!

Sen var han bortflaxad innan jag hann förklara mig. Hopplöst.