Det här är nog egentligen ett döfött brev. Om det ens skulle komma fram till dig kan du inte svara. För som samtalsterapeut har du väl tystnadsplikt? Men kanske kan du förbise det. Kanske har preskriptionstiden förlöpt. Eller så blir du bara nyfiken. För kom Boel någonsin tillbaka till dig igen? Ja, hon kulturtanten som du sagt att du skulle ge din "oreserverade kärlek" (om det inte vore för att hon var din klient). Var det något du sa till alla de trasiga människorna som kom till dig? Jag vet att Boel också frågade sig det.
Kanske hade det förändrat något, om ni förstått varandra. Inte för att jag vet om jag kan rekommendera en relation med den kvinnan. Hon känns som en ballong som fyllts med så mycket smutsigt vatten att hon inte skulle överleva de dialyser som skulle vara nödvändiga för hennes. Kan man sätta in dialys på själen också? På samma sätt som på kroppen?
Jag har funderat på vad det var för något hon berättade för dig. Om hon berättade allt och om detta allt i så fall var sanning eller om hon hittade på saker. Jag kan tänka mig att hon är bra på att fabulera fritt. Själv är jag osäker, på hennes minnen alltså, vad som hänt och vad som inte hänt. Jag undrar om hon vet det själv.
Förresten, jag bor på ett ö i havet, och även om Boel kom i land igen efter sin litteraturkryssning så vet jag inte var hon försvann. Om hon skulle ge sig ut på havet igen och hamna här - vill du att jag hör av mig då? Om det om din kärlek var sant?
L.
Raisa är samtalsterapeut åt huvudpersonen Boel i romanen "Oscar Levertins vänner" som berättar om hur kulturtanten Boel släpper loss på en litteraturkryssning. Romanen är skriven av Martina Montelius och gavs ut på Bokförlaget Atlas 2015.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar