Flaskpost: Världens viktigaste kyss

Jag undrar. Får man skavsår av att kyssas i trettiotvå timmar? Jag skulle ju kunna testa själv och få svaret, men det känns väldigt omständligt. Bara att hålla sig vaken. Toalettbesöken. Hungrig skulle jag nog också bli.

Men om jag hade varit i närheten hade jag kommit och hejat, kanske skrivit ett plakat, delat ut kakor. Och ibland stannat upp för att lyssna, ja, efter kören av de döda. Som ur ett grekiskt antikt drama (för det var väl de som hade en kör av samveten med på scenen?). Jag vet inte om deras röster tränger igenom tillvarons brus. Men en får ju försöka.

I David Levithans roman "Världens viktigaste kyss" bestämmer sig Harry och Craig, en gång ett förälskat par, för att slå världsrekordet i att kyssas - över 32 timmar, tolv minuter och tio sekunder. Parallellt med detta får vi följa ett antal andra personer, samt lyssna till en bakgrundskör av röster som påminner om ett förflutet präglat av sjukdom och förakt, men även av frihet och kamp. "Världens viktigaste kyss" gavs ut av Gilla Böcker 2014 och är översatt av Helena Hansson.