Ogräs

Jag sitter på knä och rycker ogräs mellan några små plantor som jag låtsas (och hoppas) är av samma sort som några vackra blå blommor jag sett på en annan del av ön. Jag tänker mig att de kanske tar sig lite bättre om de får lite mer plats att andas. Lite som kor i bås.

Kråkan hoppar omkring mig, flyger upp och ner i träden och inspekterar från olika håll. Kråkan undrar vad jag sysslar med och lyckas inte räkna ut det själv.

- Du har glömt några, säger han till slut och pekar på de av mig antagna blombebisarna.

- Men de ska inte bort, de är ju inte ogräs, svarar jag.

- Men de smala bladen är Og-räs?

- Ja.

- Och de flikiga bruna?

- Ja.

- Och de med små vita blommor?

- Ja.

- Men de ser ju olika ut! Hur kan de vara samma sort?

- Men Kråkan, ogräs är inget namn. Det är mer ett begrepp för flera olika sorters växter.

- Hur vet du vilka då?

Jag öppnar munnen för ett snabbt och enkelt svar, ett som inbegriper förledet o- framför -gräs som ska göra gräset till ett ickegräs. Samtidigt rycker jag upp ett strå som definitivt skulle räknas som just gräs. Jag snurrar på stråt och letar efter ett eget svar.

- Så här är det. Ogräs är egentligen inte definierat, eller alltså, det är inte statiskt. Snarare relativt. Ogräset behöver något att förhålla sig till. Något önskvärt.

Om Kråkan hade ögonbryn skulle han rynka på dem nu.

- Eller så här, fortsätter jag, tänk dig att du vill ha en äng full av blå blommor och inget annat. Då är allt som inte är de blå blommorna ogräs. Till exempel maskrosor och blåklint och förgätmigej och akvileja och allt annat. Men om du vill ha en matta av maskrosor så är de blå blommorna ogräset istället. Ogräs är alltså en definitionsfråga.

- Så man kan bestämma själv?

- Tja, jo, det kanske man kan säga.

Jag fortsätter rensa. Kråkan fortsätter hoppa runt och kring och upp och ner. Till slut kan han inte hålla tristessen inne. Han hoppar fram till den lilla rabatten och pekar.

- Det där är inte ogräs, säger han.

- Nähä?

- Nä, och inte det där heller, säger han och pekar på en annan växt. De ska vara kvar. Bra va?

- Men då finns det ju inget mer att ta bort.

- Nä.

Jag borstar av händerna.

- Vad bra, skrattar jag, och kråkan hoppar upp på axeln. Då kan vi ju gå och bada istället.