Platt

Igår kväll landade det ett rymdskepp på det öde ö:et. Det är sånt som händer, men som vi egentligen inte bör prata högt om. Hur mina gäster såg ut lämnar jag åt fantasin för den här gången.

Hur som helst hade de frågor. Och av någon anledning sett ut mig som potentiell support. Utomjordingarna tycktes ingå i något slags forskarlag kring den mänskliga kulturen och hade den senaste tiden studerat löpsedlar. De gick rakt på sak - var det platta en väg till det som buddisterna benämner Nirvana? Jag bad dem utveckla sitt resonemang.

De hade analyserat ett flertal medier och uppmärksammat att platt mage, surfplattor, platt-TV samt en Platini var sådant som fyllde löpsedlar och press på ett sätt som borde spegla vikten av dessa saker i tillvaron. En av forskarna, som fokuserade på den mänskliga kulturen kring intagande av energi inflikade att hen även noterat att vi var särskilt förtjusta i pannkakor, pizza och tortilla. Även dessa platta. Var detta ett försök att nå total upplösning? Tunnas ut som ett oblat till genomskinlighet? Upplösas i kosmos? Bli en del av något större?

Mitt inre ropade att jag, utan några som helst universitetspoäng i antropologi eller idéhistoria inte borde ge mig in i diskussionen. Kanske skulle mitt svar hamna i en universell guide till universum och på sätt ge en helt felaktig bild av världen!

Tja, sa jag, det är nog inte så enkelt. Ibland är platt bra. Ibland är det dåligt. Ibland är det meningslöst men uppfattas som viktigt och ibland är det viktigt men uppmärksammas inte ändå. Jag talade om platt organisation, platta fall, oljeplattformar och om att välja rätt kakelplattor för köket. Jag nämnde skammen över plattfötter, en tidigare teori om att jorden var platt som en EP, att plattång för vissa var synonymt med social överlevnad och om plattfiskar vars ögon vandrade från den ena sidan till den andra men som helst ville blunda för allt skräp som virvlade omkring över bottnarna.

Mina besökare stod mållösa. Jag vägde på höger fot ett tag. Sedan på vänster. Snurrade tre varv runt min axel och tuggade lite på läppen.

Så kom frågan. Men allt detta är alltså viktigt?

Tja, sa jag, det är nog snarare tvärtom. Inte allt, men nästan.

Plattityder helt enkelt.