Flaskpost: Aprilhäxan

Majgull!
Jag måste erkänna att jag först tänkt skriva till Christina. Be henne lugna ner sig lite. Säga åt henne att sluta vara så rädd. Men jag låter henne vara. Låter henne komma på det själv i sitt lilla hus. Ja, det där huset som gör hennes man avundsjuk. Är det möjligt? Att hus kan orsaka något sådant som avundsjuka? Ett tingest som omöjliggör en ömsesidighet, för hur mycket hon än smeker dess väggar, omfamnar dess dörrar och kysser dess fönsterkarmar får hon inget tillbaka. Men kanske är ömsesidigheten inte en förutsättning för avundsjukan? Kanske är den enkelriktade kärleken här nog?

Förvirringen kring kärleken, eller bristen på den, var ju faktiskt det som fick mig att fatta fjäderpennan från början (denna gång från en av alla ilandflutna skarvar). För i bakgrunden, eller egentligen svävande över allt finns ju aprilhäxan Desirée, hon som försöker lista ut vem som stal hennes liv. Vem av Christina, Margareta och Birgitta som fick det liv hon själv ville leva. Är det meningen att jag som läsare ska komma med ett svar? Som att hitta mördaren innan Poirot samlar alla i salongen?

Jag kan ha missuppfattat det helt, men jag upplever det som att den enda som faktiskt hyser ett inre hopp är Desirée. Fjättrad i en kropp vars funktioner en efter en offras för hennes utomkroppsliga uppdrag tycks hon ändå vara ensam bland dessa kvinnor att känna kärlek. Är det detta som är grejen? Det som ugglan skulle avsluta med i fablernas värld?

Jag vet att dina svar kan dröja. En flaskpost hittar som oftast inte rätt på en gång. Och du kanske har annat att prioritera. Vattna blommor och räkna ord. Vad vet jag. Det ger mig i alla fall tid att fundera på svaret själv. Kanske så pass att om och när du väl kommer med ditt, håller jag fast vid mitt eget.

Ha det fint!

/L.

p.s. Kråkan vill inte hälsa men jag får nog nämna att han är lite gramsen över hur du låter fåglarna agera behållare för Desirées själ, eftersom hon främst väljer "djur och likgiltiga främlingar" som bärare. Jag tror han uppfattar det som att du menar att fåglar och djur också är tomma och likgiltiga. Själv tror jag att du valt fåglarna för deras flygförmåga. För oavsett om man har ben att själv springa med eller inte - vem vill inte kunna bre ut sina vingar över världen?