Hej Martin!
Jag sträckläste "Biblioteksmysteriet" och "Saffransmysteriet" igår. Det var som att kastas tillbaka till barndomens somrar och alla tusen-gånger-om-lästa Kalle Anka-tidningar. Ja, en längre version av de där serierna där Musse Pigg löser diverse detektivfall. Eller som att försöka komma på svaret i "På spåret" innan ledtrådarna blir sådär pinsamt enkla. Jag synar illustrationerna, dröjer kvar lite innan jag vänder blad. I båda böckerna får jag snabbt en stark känsla för vem den skyldiga är som faktiskt visar sig stämma, däremot lyckas jag inte alltid helt förstå hur brotten gått till. Och det är ju roligt! Det får inte vara för lätt. Synd i lyckan bara att de är så populära, sommarlovet har länsat bibliotekets hyllor. Annars hade jag hämtat hem de andra 21 fallen i bokserien också.
Men det är något som jag inte förstår. Varför skriver du vissa av de sammansatta orden med bindestreck? Forskar-rummet, verktygs-låda, zoo-log, december-mörkret. Tänker du att orden är för svåra för läsarna att själva dissekera och klura ut? Det borde du inte göra. Underskatta dina läsare alltså. Du skriver ju faktiskt deckare.
/L.
p.s. Om du vill får du gärna fråga Helena Willis hur hon tänkte när hon illustrerade Veronicas stickning i "Saffransmysteriet". Det är en väldigt stor stickning för att vara en liten babymössa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar