Inte rymmer historien några överraskningar men jag älskar det ändå. Velthuijs filmjölkslena illustrationer. Och så hur mina tankar börjar kretsa till de djur som berättelsen innehåller, och hur vi i vår kultur och vårt språk har gett dem olika egenskaper. Vi har Grisen som här anklagar Råttan för att vara smutsig, något som vi annars förknippar med just grisar. I den här berättelsen är det Grisen som hyser det största motståndet mot främlingen och jag börjar tänka på grisarna i Orwells Djurfarmen, deras ondska och vilja att bestämma över andra. Och Ankan sväljer allt med hull och hår, köper helt enkelt "grisen i säcken".
Med Haren ritar Velthuijs en annan bild. Harar är i talesättet fega, och rädd är Haren nog när han ramlar i vattnet utan att kunna simma (vem som räddar honom får du gissa). Men annars är Velthuijs hare en klok och eftertänksam figur som inte vill döma någon, till skillnad mot Milnes hare i böckerna om Nalle Puh som tror sig veta mer än vad han gör - och gärna sprider sina idéer.
Och så har vi Grodan som bara är nyfiken och öppensinnad. Grisen skulle nog beskriva honom mer som dum och utan eftertanke. Grodan imponeras ju av Råttans berättelser och förstår inte Grisens elaka kommentarer.
Ja, det är en fin bok som leder till så många andra funderingar. Velthuijs föddes och levde i Nederländerna och jag funderar på om djuren i andra länder har samma egenskaper som här. Är åsnan envis även i Indien? Är vargen ensam i Ryssland? Och är kyrkråttan fattig även i Rumänien?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar