Någon sa till mig att en människa "aldrig är så dålig som när hen gifter sig, eller så god som när hen är död". Man talar inte illa om de döda. Men ärligt talat så går du mig på nerverna. Är det tillåtet? Är det okej? Om jag öppnar upp boken någon gång i första halvan, då du ännu är
Du påminner mig om Hazel i John Greens Förr eller senare exploderar jag. Jag blev tokig på henne med. Kanske är det den allmänna tonårstruligheten. Konflikten mellan att vara i en ålder då en människa börjar slå sig fri, men på grund av en sjukdom är till livet beroende av sina föräldrar. Jag vet inte. Eller vågar kanske inte uttala mig om det. Det att du surar i din säng medan dagen går.
Men du har ju din lista. Innan du dör. Ha sex, testa droger, bryta mot lagen... Om du levde skulle jag komma över med biodynamiska grönsaksbitar (så att din pappa inte stoppar mig redan i dörren) och filmen Bitchkram på DVD. Hon har också en lista över saker att göra i livet innan hon dör. Men skillnaderna mellan er är flera. Kristin har inga aggressiva cancerceller i blodet och hennes lista är kanske därför mera hoppfull. Bära en blomkrans i håret (check). Sjunga högt i en musikaffär när hon provlyssnar en skiva (check). Resa till New York (missar flyget). Välta en ko (ytterligare försök behövs).
Är det så att Kristins lista är skapad i hopp medan din livnär sig på hopplösheten? Så många av dina punkter är ju så destruktiva. Och det är sorgligt, och skrämmande. För vad är människan inte kapabel till när hopplösheten river ner alla murar, hämningar och begränsningar. Destruktiva förhållanden. Droger. Självmordsbomber.
Förlåt min ilska.
/L.
p.s. Om du inte förstår varför man skulle gå till en musikaffär för att provlyssna ett album, prata med dina föräldrar så kan de berätta om hur det faktiskt var förr i världen.
Tessa är huvudkaraktären i Jenny Downhams roman "Innan jag dör" som handlar om sextonåriga Tessa som på grund av leukemi bara har några månader kvar att leva. Inför detta har hon en lista på saker som hon vill hinna med att göra. Romanen är översatt till svenska av Helena Ridelberg och gavs ut av Brombergs bokförlag 2008.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar