tisdag 30 december 2014

Löfte

Vinterträden står kala och dess siluetter dansar i de förbipasserande bilarnas ljus. Det är kallt. Det är halt. Det är lov. Lov som i fri. Lov som i lova mig att komma hem hel igen. Lov som i de frånvarande löven som alltid kommer igen, knoppar sig i tron på ännu ett år, fläktar i vinden, faller till marken igen. Lite som lov som i löftena vi ger.

Att vi också kommer igen.

1 kommentar:

  1. Hej Lillemor! Jag undrar hur du menar i din beskrivning med att du inte vill bo i havet, men vill kunna hålla andan som en bever? Om du inte vill bo i havet varför ska du då ha förmågan att hålla andan så länge? Eller har det något att göra med att bevrar inte bor i havet? Tycker förövrigt att du har en inspererande blogg med fina dikter och du har givit mig många bra lästipps! Hoppas du uppdaterar mer snart!
    Hälsningar från en hängiven läsare.

    SvaraRadera