lördag 26 december 2015

Bokanisera

bokanisera v. –de   samla in och undersöka böcker, kartlägga bokutbudet inom ett visst område: ~ i bokhandeln, ~ bland hyllorna på biblioteket

måndag 14 december 2015

Världsviken funnen!

Till slut hittar vi den, Viken. Världsviken. Ner mellan två klippor som en hemlig strand, om Kråkan inte kunnat flyga ut längsmed vattnet hade det nog hänt att vi aldrig hittat dit. Böckerna ligger i små högar, vissa mer åtgångna än andra.
  • - Vad letar vi efter nu? frågar Kråkan.
  • - Sånt vi inte känner igen, svarar jag och gräver bland verken.
De flesta böckerna är på språk jag inte kan. Andra är på sådana språk att jag knappt kan gissa mig till vad som är bokens fram- och baksida. Eller i vilken riktning det skrivna ska läsas. Men en bok som jag hittar visar sig vara på mitt eget språk, även om det står att hon som skrivit den – Isol – är från Argentina. Jag stoppar boken under armen och spanar efter Kråkan. Han kommer flygande med en bok i näbben. Jag blir inte förvånad av att se att framsidan täcks av en fågel som läser högt ur en bok. ”Guji-guji”, läser jag. En översättning från Kina.
  • - Bra jobbat Kråkan!
  • - Det finns en till här borta, säger han och flyger iväg.
Han landar vid en rätt stor bok, även den illustrerad med böcker på framsidan.
  • - Vad står det?
  • - ”Atjimpa”, läser jag högt.
  • - Det var ett konstigt ord, säger Kråkan. Vad betyder det? Jag förstår inte.
Jag ögnar snabbt igenom boken, som tydligen är skriven av portugisiskan Catarina Sobral.
  • - Det är lugnt, säger jag. Det verkar det inte vara någon annan som gör heller.
Jag lägger de tre böckerna i hög och reser mig upp.
  • - Nu går vi hem.
  • - Men ska vi inte ta med flera?
  • - Nä, det räcker för den här gången. Nu vet vi ju var vi ska leta.

fredag 4 december 2015

Farliga uppdrag & Entusiastiska systematiker

Jag gick i rask takt med Kråkan flygandes vid min sida. Nu gällde det att hitta de där ställena där De Andra Böckerna flyter i land.

- Jag ska skriva en lista, sa jag.

- En lista? sa Kråkan.

- Ja, över all världens länder, så jag kan bocka av de böcker som flyter i land från dem. Till slut kanske vårt Ö fångat upp hela världen!

Kråkan flög tyst ett tag.

- Men, sa han till slut. Är alla böcker från samma land likadana?

- Vad menar du? undrade jag.

- Är alla böcker från samma land likadana eftersom du kan bocka av landet när vi hittat EN bok därifrån?

Aj då. Jag funderade fram och tillbaka. Kråkan hade kanske rätt. Vad var det egentligen jag ville med min exkursion? Sätta en stämpel på ett lands alla böcker utifrån ett enda exemplar?

- Du kanske har rätt Kråkan, men vi måste börja någonstans. Så vi får vara extra försiktiga.

Kråkan saktade ner och landade på min vänstra axel. Viskade.

- Är det farligt?

- Det finns en risk, sa jag. Om vi inte är vaksamma. Försiktiga.

- Vad kan hända? viskade han än tystare.

Jag stannade upp och mötte hans blick.

- Vi kan bli entusiastiska systematiker, svarade jag.

Vårt äventyr hade plötsligt blivit betydligt mer riskfyllt.

torsdag 3 december 2015

På språk som jag förstår

- Kan du läsa alla böcker? frågade Kråkan när jag häromdagen satt med Marcel Prousts tegelsten i knät.

- Nä, bara de med ett språk jag förstår. Och de jag får tag i. Djävulsbibeln kan jag till exempel inte läsa här. Inte från vårt Ö.

- Men du kan ju läsa alla böcker som du hittat på stranden. Vilken tur du har att det bara är de som flyter iland här!

Det fick mig att börja fundera. Jag har alltid tänkt att jag har full koll på vårt Ö, att jag rör mig över hela området och är öppen för överraskningar. Stormgods i smala klippor och drivved i palmerna. Jag insåg att så inte var fallet, att jag varje morgon tog samma runda, scannade av samma delar av stranden.

Jag reste mig upp.

- Var ska vi gå? frågade Kråkan.

- Vi ska gå och öppna ögonen.