lördag 26 december 2015
Bokanisera
bokanisera v. –de • samla
in och undersöka böcker, kartlägga bokutbudet inom ett visst område: ~ i bokhandeln,
~ bland hyllorna på biblioteket
måndag 14 december 2015
Världsviken funnen!
Till slut hittar vi den, Viken. Världsviken. Ner mellan två
klippor som en hemlig strand, om Kråkan inte kunnat flyga ut längsmed vattnet
hade det nog hänt att vi aldrig hittat dit. Böckerna ligger i små högar, vissa
mer åtgångna än andra.
- - Vad letar vi efter nu? frågar Kråkan.
- - Sånt vi inte känner igen, svarar jag och gräver bland verken.
- - Bra jobbat Kråkan!
- - Det finns en till här borta, säger han och flyger iväg.
- - Vad står det?
- - ”Atjimpa”, läser jag högt.
- - Det var ett konstigt ord, säger Kråkan. Vad betyder det? Jag förstår inte.
- - Det är lugnt, säger jag. Det verkar det inte vara någon annan som gör heller.
- - Nu går vi hem.
- - Men ska vi inte ta med flera?
- - Nä, det räcker för den här gången. Nu vet vi ju var vi ska leta.
fredag 4 december 2015
Farliga uppdrag & Entusiastiska systematiker
Jag gick i rask takt med Kråkan flygandes vid min sida. Nu gällde det att hitta de där ställena där De Andra Böckerna flyter i land.
- Jag ska skriva en lista, sa jag.
- En lista? sa Kråkan.
- Ja, över all världens länder, så jag kan bocka av de böcker som flyter i land från dem. Till slut kanske vårt Ö fångat upp hela världen!
Kråkan flög tyst ett tag.
- Men, sa han till slut. Är alla böcker från samma land likadana?
- Vad menar du? undrade jag.
- Är alla böcker från samma land likadana eftersom du kan bocka av landet när vi hittat EN bok därifrån?
Aj då. Jag funderade fram och tillbaka. Kråkan hade kanske rätt. Vad var det egentligen jag ville med min exkursion? Sätta en stämpel på ett lands alla böcker utifrån ett enda exemplar?
- Du kanske har rätt Kråkan, men vi måste börja någonstans. Så vi får vara extra försiktiga.
Kråkan saktade ner och landade på min vänstra axel. Viskade.
- Är det farligt?
- Det finns en risk, sa jag. Om vi inte är vaksamma. Försiktiga.
- Vad kan hända? viskade han än tystare.
Jag stannade upp och mötte hans blick.
- Vi kan bli entusiastiska systematiker, svarade jag.
Vårt äventyr hade plötsligt blivit betydligt mer riskfyllt.
- Jag ska skriva en lista, sa jag.
- En lista? sa Kråkan.
- Ja, över all världens länder, så jag kan bocka av de böcker som flyter i land från dem. Till slut kanske vårt Ö fångat upp hela världen!
Kråkan flög tyst ett tag.
- Men, sa han till slut. Är alla böcker från samma land likadana?
- Vad menar du? undrade jag.
- Är alla böcker från samma land likadana eftersom du kan bocka av landet när vi hittat EN bok därifrån?
Aj då. Jag funderade fram och tillbaka. Kråkan hade kanske rätt. Vad var det egentligen jag ville med min exkursion? Sätta en stämpel på ett lands alla böcker utifrån ett enda exemplar?
- Du kanske har rätt Kråkan, men vi måste börja någonstans. Så vi får vara extra försiktiga.
Kråkan saktade ner och landade på min vänstra axel. Viskade.
- Är det farligt?
- Det finns en risk, sa jag. Om vi inte är vaksamma. Försiktiga.
- Vad kan hända? viskade han än tystare.
Jag stannade upp och mötte hans blick.
- Vi kan bli entusiastiska systematiker, svarade jag.
Vårt äventyr hade plötsligt blivit betydligt mer riskfyllt.
torsdag 3 december 2015
På språk som jag förstår
- Kan du läsa alla böcker? frågade Kråkan när jag häromdagen satt med Marcel Prousts tegelsten i knät.
- Nä, bara de med ett språk jag förstår. Och de jag får tag i. Djävulsbibeln kan jag till exempel inte läsa här. Inte från vårt Ö.
- Men du kan ju läsa alla böcker som du hittat på stranden. Vilken tur du har att det bara är de som flyter iland här!
Det fick mig att börja fundera. Jag har alltid tänkt att jag har full koll på vårt Ö, att jag rör mig över hela området och är öppen för överraskningar. Stormgods i smala klippor och drivved i palmerna. Jag insåg att så inte var fallet, att jag varje morgon tog samma runda, scannade av samma delar av stranden.
Jag reste mig upp.
- Var ska vi gå? frågade Kråkan.
- Vi ska gå och öppna ögonen.
- Nä, bara de med ett språk jag förstår. Och de jag får tag i. Djävulsbibeln kan jag till exempel inte läsa här. Inte från vårt Ö.
- Men du kan ju läsa alla böcker som du hittat på stranden. Vilken tur du har att det bara är de som flyter iland här!
Det fick mig att börja fundera. Jag har alltid tänkt att jag har full koll på vårt Ö, att jag rör mig över hela området och är öppen för överraskningar. Stormgods i smala klippor och drivved i palmerna. Jag insåg att så inte var fallet, att jag varje morgon tog samma runda, scannade av samma delar av stranden.
Jag reste mig upp.
- Var ska vi gå? frågade Kråkan.
- Vi ska gå och öppna ögonen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)