Den senaste masstrafiken av vindar, stormar och orkaner har blåst förbi för den här gången. Jag har krupit fram från mitt lä och samlar fynd längs stranden. Till en början saknar jag en säck, men viker upp tröjan till en kängurupung. Ur sanden drar jag upp spökgarn, en navkapsel, fem yoghurtförpackningar, tre tandborstar (!!!), en orange Foppatoffel och en hink med spricka i botten. Den fylls snabbt med otal annat och jag tänker att jag är en hamster som fyller mina kinder med tuggredo mat.
Hamstra.
Samla.
Spara.
Lagra.
Magasinera.
Jag viker ut fingrarna allt eftersom tills ena handen är full och hinken hänger i armvecket.
Och så plötsligt slår det mig.
Jag släpper allt jag har för händerna, och springer så att sanden yr och tandborstarna lossnar från min toviga my-knut. Jag bankar på trädstammen.
- Nu har jag det! ropar jag.
Jag bankar igen och dyker sen ner i en buske för att dra fram plåten. Med en sten trycker jag ner ett poäng på min högra sida.
- Bunkra! B-U-N-K-R-A! Ha ha!
Kråkan hinner knappt kravla sig ur sin fosterställning innan jag är långt borta igen.
Ett-ett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar