fredag 6 november 2015

Mina inre (tyska) djur

Jag bläddrar igenom Katrin Stangls Stark som en björn. Av någon anledning känns det som att läsa en ABC-bok. Kanske för att illustrationerna av någon anledning påminner mig om delar av Lennart Hellsings Krakel Spektakel, eller den tydliga uppdelningen med ett uttryck per sida (eller ibland helt uppslag). För det är inte bokstäverna som står i fokus, utan olika uttryck med djur som vi har i språket. "Fri som en fågel", "modig som ett lejon", "tyst som en mus" och många fler. Alla kompletterat med en illustration av ett barn som är just fri när hen rymmer ur spjälsängen, modig när hen ger sig ut för den högsta av rutschkanor och tyst när hen sitter med en bok.

Men jag blir lite fundersam. Varför ser barnet alltid så argt ut? Ett skarpt ögonbryn får allt som oftast pryda dess ögon oavsett om vi pratar om ilskna tjurar eller smutsiga grisar. I ständigt uppror.

Och så är det alla liknelser som är främmande för mig. Busig som en grävling. Stum som en fisk. Törstig som en kamel. Även om jag förstår dem finns de inte i min egen språkliga ryggrad. Jag vill mena att tuppen är stolt framför högljudd och katten smidig istället för lekfull. Och så saknar jag den kloka ugglan, den rädda haren, den glada lärkan och det fromma lammet. För sådana kan väl också barn vara? Eller passar de för illa ihop med de arga ögonbrynen?

Bitar av frågetecknen rätades ut då jag inser att Katrin Stangls bok ursprungligen är på tyska. Tyska djur är kanske lite annorlunda? Säg gäller det även barnen?

Katrin Stangls "Stark som en björn" är utgiven av Urax 2015 i översättning från tyskan av Ellen Karlsson.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar