Kråkan frågade häromdagen hur många ord jag har i munnen och jag drog till med tio tusen. Kråkan blev djupt imponerad och bad mig räkna upp orden. Kråka sa jag. Sand, strand, hav, vatten, roligt, ö, land, träd, leka, kul, fötter, mage... Men så avbröt Kråkan mig. Kul och roligt är ju samma ord. Och att det vore bättre om jag bara hade ett i förrådet och kastade ut det andra, så skulle jag få plats med något annat (Kråkan föreslog en sång som han nyss hittat på). Kråkan röstade på kul, för det lät bra tillsammans med ordet kråka och karneval. Men jag vill varken kasta ut det ena eller andra. Och just adjektivet kul hade min tunga bråkat med förut. För var kråkor kula? Och flög de på ett kult sätt?
Så jag behåller gärna roligt, för att kunna ersätta kul med, när det behövs. För jag vill ju inte kasta ut kul heller. Även om det är lite ofullkomligt och trilskas i vissa sammanhang. Ibland passar det ju alldeles utmärkt. Det behöver bara hitta sin plats i tillvaron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar