Betydelsen av en kråka

Över tiden har jag byggt upp ett litet bibliotek som försöker förklara världen. Enstaka ordböcker eller delar av hela encyklopedier har mött mig på mina promenader längs stranden. Vissa har klarat sig bra, inpackade i sina trälådor medan andra fått offra delar av sin pärm, sin innehållsförteckning eller sina hundöron till havets vågor. Jag går till mina uppslagsböcker när tillvaron tycks mig alltför förvirrande. När orden och idéerna krockar med varandra försöker jag skapa ordning i informationen.

Häromdagen sökte jag efter mitt eget namn, sökte upp rätt del och letade med fingret över uppslaget som innehöll alla ord mellan lika och linda. Då kom Kråkan.

- Vad gör du?

- Jag försöker hitta en förklaring till vad jag är. Eller vem kanske.

- Vet boken det? utbrast Kråkan imponerat.

- Ibland, sa jag och slog ihop boken med pekfingret kvar som markör.

- Som Boycott till exempel. Han var en irländare som ägde massa mark som han arrenderade ut, men till slut vägrade arrendatorerna arbeta för honom. De bojkottade honom helt enkelt. Därav ordet bojkott. Eller huligan som påstås komma av den irländska bråkstaken Patrick Hooligan.

Kråkan såg plötsligt lite bekymrad ut.

- Är det bara dumma folk som får ord i boken?

- Hmm… Nä. Inte bara. Många är vetenskapsmänniskor som upptäckt mediciner och uppfunnit saker som räddat människor. Till exempel Röntgen. Eller så har de uppfunnit godis. Som kocken som arbetade för Plessis-Praslin.

- Men det var inte kocken som fick ordet?

- Nä. Det var ju Plessis-Praslin som blev pralinen. Och den är ju ändå mer god än ond.

- Står du med i boken?

Jag suckade och såg ner på bokens nötta läderomslag.

- Nä. Inte riktigt.

- Jag då? undrade Kråkan.

Det hade jag inte tänkt på, men i samma volym som mina egna bokstäver hittade jag kråka.

- Oj, Kråkan. Du har ju flera saker att välja på!

Kråkan flaxade exalterat upp och ner.

- Säg! Säg!

- Jo, du kan välja på att vara en hatt för damer, ett litet stycke torkat snor, dålig handskrift eller en större, grå och svart fågel med kraxande läte.

Kråkan såg smått förnärmad ut.

- Snor?! Nä vet du vad. Då är jag hellre en hatt, sa han.

Och hoppade upp på mitt huvud.