September är förbi. Har ni fyllt era lador? Höstat in er skörd? Eller hostat i takt med löven som faller. Gula löv, röda löv, orange löv, rosa löv. Som att förbereda en kropp för gravfästningen, uppgången före fallet, den tjocka damens sista aria, den stora festen innan tolvslaget. För sen går det neråt. Det faller. Just som hösten gör i engelskans fall, franskans tomber eller isländskans falla. Går det annat än att älska de orden?
Men platserna dit hösten inte kommer? Breddgraderna på jorden vars årstidsväxlingar inte är som här? Är det månader som vilka andra månader som helst? Hur ser hösten ut i Syrien vars arabiska ord för höst, khariif, påminner både om det för lamm (kharuuf), det för svagsint (kharif) och det för fantastisk (khuraafii)? Och vad gömmer sig bakom Indiens parana (hindi), Somalias dhici och Malaysias jatuh? Jag sår frågor och frön. Och kanske kan jag nästa höst, i Tysklands Herbst eller nederländskans herfst, skörda kunskapens frukt.
I flera språk kan ordet för höst härledas antingen till verbet "falla"/"gå ned" (som i nämnda engelska, franska och isländska) eller substantivet "skörd" (som i ovan nämnda tyska och nederländska). Ord som alltså tycks ha påverkats av den klimatzon i vilket språket växt fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar