Flaskpost: Agnes // SMS från Soppero

Hej Agnes.
När jag lämnade dig och din mamma på tåget, slog igen boken och hoppades på en efterföljare, tänkte jag på din identitet som "storstadssame". Att det var det ni var, din mamma och du, och att det inte handlar om huruvida man bär kolt eller inte, eller pratar samiska, eller jojkar. Eller äger renar. Utan hur det känns inuti. Jag tänker att det är så med alla människor, oavsett om det handlar om vilket land, vilken kultur, vilket kön, vilken livsåskådning eller vilken subkultur man tillhör. Och att det kan se olika ut. Att du kan vara same även om du har svårt för att kissa ute i skogen, eller att en person kan identifiera sig som man men ändå bära klänning. Prata på bruten svenska men ha en norrländsk själ. Vem bestämmer egentligen reglerna? Vem har punktat upp kriterierna för alla olika kategorier? Vem har bestämt hur många av punkterna som behöver bockas i för att en ska godkännas? Jag tycker vi struntar i alla pekpinnar. Och istället håller oss till den där känslan. Så kan man vara annorlunda men ändå höra till.

Same, same - but different.

L.

p.s. Jag önskar dig all lycka till. Och hälsa din mamma!


Agnes är huvudkaraktär i "SMS från Soppero", en roman skriven av Ann-Helén Laestadius och utgiven av Podium och Nordiska muséets förlag 2007. I berättelsen reser Agnes och hennes mamma på besök upp till mammans hemby i Soppero. En resa som får både mor och dotter att fundera över sin identitet som same.