Badkruka

Det blev april, och det blev maj. Och vi hade ännu inte premiärbadat för säsongen. När maj ramlade över tröskeln in i juni och vi var lika odoppade som innan funderade vi på att lägga ner hela sommarens badande. Har en inte kommit i förrän nu är det ju knappt någon idé att komma i alls småputtrade vi med armarna i kors.

Tills badkrukorna kastades på oss. Skör lera som snabbt gick i kras. Ha ha! retades vi och höll oss undan för de flygande pottorna tills anfallarna tröttnade. Den minste av oss började krafsa bland krukskärvorna, försökte få ihop pysslet och lyfte upp ett kroppslöst öra.

- Stackars lilla kruka, den här saknar huvud.

Den äldre av oss såg efter huliganerna och suckade.

- Ja, och vilka kruker* som ger sig på dem som är mindre.

*Uttrycket badkruka (för personer som är för fega för att bada, särskilt då vattnet är kallt) kan tänkas komma från det dialektala "krake" (i plural kruker) som helt enkelt betyder feg person. Svårare är det inte.