På cykel mellan kohagar (eller nu ljuger jag för just i den stunden var det åker till höger och bilar till vänster) ville min hjärna veta namnet på Sveriges finansminister, vad vi nu skulle med den kunskapen att göra. Högerkinden mumlade med vänsterkinden och fick munnens håla att ropa Björn! Nä men så är det väl inte hann jag knappt uttala när käften snabbt kompletterade liksom i ett avhugget sms - Björn! Björn Borg! Anders Borg!
Och så gick det till när Anders Borg fick ett förflutet i tennisvärlden. Om det bara varit för något år sedan kunde jag i alla fall gått med på att de något sånär delade frisyr. Men jag förde håret åt sidan och insåg att jag hade fått ett tillfälle att analysera huruvida dessa mina kinder använt sig av semantisk eller fonologisk prompting.
Därom tvista ännu de inre rösterna.
Prompting handlar om att genom associationer (ledtrådar) komma fram till sånt som tungan inte riktigt får tag på, semantisk prompting är när associationerna handlar om ett ords innehåll och betydelse (som att tänka på papper, brev och dokument när ordet en söker till exempel är rapport). Fonologisk prompting är när ledtrådarna handlar om ordens ljud och uttal (som att komma på svaret bara en får första bokstaven).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar