lördag 12 april 2014

Det är inte min hatt

Havet är inte bara djupt. Det är läskigt. Om jag förolyckades med att födas som den lilla fisken i Jon Klassens Det är inte min hatt skulle jag troligen dö i hjärtstillestånd orsakat av panikångest. Jag skulle definitivt inte utmana ödet genom att stjäla en hatt från något som i runda slängar är minst femtio gånger så stort som jag själv.

Men Jon Klassens lilla fisk simmar glatt på och förklarar sitt handlande samtidigt som vi för varje mening av lillfiskens försvarstal får se vad som sker i andra ändan, hos den Stora fisken.

Det blir inte riktigt som den lilla fisken tänkt sig. Inte alls som den lilla fisken tänkt sig. Och jag skrattar högt.

Jon Klassens illustrationer är silkespapperstunna collage där en enkelhet ger rum åt strukturer och skuggor. Förmågan att förmedla så mycket med så lite är verkligen värd en stor eloge. Ambitiöst och vackert är även arbetet med havsväxterna som sveps med i vattendraget efter den stora fisken. Varje växt behåller sina särdrag och sin position i ledet. Att texten fått en något ansträngt stor storlek försöker jag ignorera.

För fisken bär ju faktiskt hatt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar