fredag 4 april 2014

Sara Olausson: Loranga D.1 & D.2

Jag är ledsen. Men min inställning till Barbro Lindgrens Loranga, Masarin och Dartanjang förändras inte av Sara Olaussons tolkning i form av tecknad serie. 

Jag läser att denna barnboksklassiker kallats världens roligaste bok. Jag lär i så fall ha världens märkligaste humor. Jag känner bara obehag och sorg när jag läser om pappan Loranga som gör som han vill. Han gör allt för att vinna över sin lilla son i diverse tävlingar. Han utsätter fnissandes sin gamla pappa för olika faror. Och när han väl tycks visa någon slags empati visar det sig i slutändan att han ändå vinner på det själv.

Den ömsesidiga kärleken får endast ro i de sovande, Loranga och Masarin hopkurade på mattan i köket (sängarna – om de någonsin funnits – har väl blivit uppätna av giraffen).

Jag gillar absurda historier. Jag gillar seriealbum. Jag gillar teckningar som drar mot det naivistiska. Jag gillar när människor gör annorlunda, gör motstånd. Men Loranga klarar jag ändå inte av. Jag är ledsen.

2 kommentarer:

  1. Loranga är faktiskt något jag inte heller klarar av ... Däremot gillar jag mycket annat av Lindgren och är glad för hennes ALMA-pris!

    SvaraRadera
  2. Jag älskar "Sagan om den lilla farbrorn" (tycks aldrig kunna sluta nämna den) och tycker mycket om många andra av Lindgrens böcker. Men med tanke på hur mycket hon gjort är det inte så konstigt att inte allt faller en i smaken. Värt ett försök i alla fall, kommer troligen kolla in de kommande 4 delarna i Olaussons serie ändå.

    SvaraRadera