Myr, mosse, stäpp och hed. Sommaräng och kala fjäll. Hur tusan får allt egentligen plats på jordklotet? tänker jag och kastar blicken via kikaren ut över det plattaste platta. Och tänk om allt såg likadant ut överallt? Ungefär som att ha sommar året om. Hemska tanke.
Lyckosamt då att, liksom de olika väderslagen och soltimmarna är fördelade ojämnt över året, är mängden lövträd, barrträd, kullar, bergstoppar och grustag ojämnt utspridda över Sverige.
Ett grus kommer annanstans ifrån, och det gruset flyger över landet. Det ropas om natten, då tranorna (Grus grus) tutar under stjärnklar vårkall smålandsnatt. Ett minne jag stulit och gjort till mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar