Till ett öde Ö i havet #3

Till ett öde Ö i havet skulle jag ta med, och äntligen ha tiden att kanske förstå, Jostein Gaarders Sofies värld. Jag skulle ha de evigheters tid på mig att själv besvara frågan Vem är du? Och lika många evigheters tid till för att besvara Varifrån kommer världen? Kanske skulle jag använda mig av den föränderliga sanden, rita cirklar som Pythagoras. Kanske skulle jag ligga med ryggen emot och sammanföra stjärnorna ovanför mig med linjer tills orden, svaren, stod tydliga mot himlavalvet. Och i de svaren dra ett andetag så starkt, som om jag aldrig tidigare känt luften i mitt kött.