ALMA-priset 2014

Jag lyssnar (och väntar) mig igenom Vetandets Värld, Lunchekot, Land- och sjövädret, ytterligare Ekonyheter och slutligen – Kulturnytt och tillkännagivandet av årets ALMA-pristagare (Astrid Lindgren Memorial Award). Och blir förvånad, för första gången i prisets 12-åriga historia känner jag igen författaren! Barbro Lindgren.

Den första bok som dyker upp innanför skallbenet är böckerna om Sparvel och Hemligt-serien. De svalde jag i ett fåtal tuggor tillsammans med många andra under min stora bokslukarperiod (låg- och mellanstadiet). Men sen då? Vad har hon skrivit mer?

Frågan är nog snarare vad hon inte har skrivit...

Efter annonseringen i P1 traskar jag bort till biblioteket som ordnat ett helt buffébord med Barbro Lindgrens böcker, och det blir o:n och a:n och aha:n. Här är ju böckerna om Loranga, Masarin och Dartanjang (som fortfarande skrämmer mig), böckerna om Max (som det borde skrivas doktorsavhandling om), böckerna om hunden Rosa, om grisen Benny, om den vilda bebin och min favorit; Sagan om den lilla farbrorn.

Och så finns här många fler som jag inte alls känner igen, de flesta är i samma stil som min favorit (tänker främst på Eva Erikssons illustrationer), men här finns även Gogos vita barn som sticker ut avsevärt med sina bilder och så ett antal ”vuxenböcker”. Tänk vad jag lär mig!

Och till på köpet är det en riktigt bra dag för biblioteksbesök. Böcker som jag nästan gett upp hoppet om dyker en efter en upp på hyllorna. Det blir en tung kasse.