På Vi läsers blogg kan man just nu rösta och ge förslag på den sorgligaste bok man någonsin läst. I listan återfinner jag Darling River som jag minns som en väldigt intressant läsupplevelse. Men sorgligaste läsningen? För mig är den största sorgen den att avsluta en bokserie och behöva lämna en värld och ett gäng karaktärer som jag gjort till mina vänner. Som då jag slog igen den sista Harry Potter-boken förrförra sommaren, eller som jag avslutade Engelsfors-serien igår. Och då är jag, enligt mig själv, inget fantasy-fan.
Om vi istället talar om skräck och rädsla tänker jag genast på Ikarosflickan som, om jag ägde den, skulle förvaras upp och ner och utom synhåll. Om det är någon som fått mig att omedvetet hålla andan och tro mig se syner är det Helen Oyeyemis debutroman.
Men på samma sätt som sorgen kan återfinnas på olika plan i mitt läsande handlar skräcken lika mycket om rädslan att en författare av någon anledning inte kan avsluta sin senaste serie. Första gången jag upplevde det var när jag läste Haruki Murakamis 1Q84. Även om den sista boken avslutades på ett för mig alldeles för simpelt sätt är jag glad att serien fullbordades.
Nu gäller det bara att George R. R. Martin överlever sitt Westeros.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar