onsdag 12 mars 2014

Friheten att berätta, friheten att få lyssna

Jag lever på andras yttrandefrihet. Jag lever på deras frihet att kunna berätta, och på min frihet att få läsa. Utan den skulle min tillvaro vara fattigare. Utan den friheten hade Herta Müllers hjärtomvridande historier från Ceaușescus Rumänien troligen aldrig nått mig. Schibbyes och Perssons 438 dagar hade aldrig hamnat på min att-läsa-lista. Halls Ensamhetens brunn hade varit en omöjlighet. Liksom Hosseinis Flyga drake.

I och med mordet på Sveriges Radios korrespondent Nils Horner har inte bara en enskild människas röst tystnat utan även rösterna hos alla dem vars berättelser han förmedlat till sina lyssnare. Till mig.

EnligtO letar idag efter böcker, författare och kultur från Afghanistan för att lyfta fram dess bokgeografi. För många står nog Khaled Hosseini som ensamt namn, för vad vet vi om Afghanistan? I sökandet efter litteratur tycks det mig som om det gemensamma i historierna är Kriget. Krig mellan länder, krig mellan klaner, krig inuti.

Men jag tycker det räcker med krig. Jag tycker vi sätter oss ner och läser Jalal al-Din Rumi istället.

Bortom gudlöshet och religion
finns en ängsmark där vi möts.
Själarna beträder grönskan och upplever
att varken gudlöshet eller religion finns -
ja, att inte ens något "där" finns.

Dikten Bortom är tolkad av Ashk Dahlén och återfinns i Vassflöjtens sång. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar