söndag 16 mars 2014

Kapuschonger och franska munkar

Igår blåste vintern in, som ett sista uppror mot den annalkande våren. Snö på marken. Stundom kraftig sol mellan de snabbt framskridande molnen. Jag skyndade på till biblioteket för att bunkra böcker (för tänk om det blir en riktig storm!), höll hårt i kapuschongen, och än hårdare i tygkassen.

Kapuschong? Ja. Ni vet. En huva, en luva, en munkkåpas topp. ”Som på en hoody” förklarar jag för yngre syskon. Och aha – de fattar. Och skrattar.

Ordet kapuschong svepte förbi mina tankebanor för ett tag sen och jag försökte själv härleda det till andra ord, på något sätt hitta dess ursprung (jag gillar att grubbla ett tag själv innan jag rådfrågar Nätet). Varken det engelska hood eller det svenska huva är ju särskilt likt. Min spontana gissning var att det är ett franskt låneord, och ordboken bidrog, enligt gissning, med ordet capuchon.

Efter lite detektivarbete på låg nivå tycks det som om det franska capuchon kunde härledas till Kapucinerorden, och munkklädsel utan huva är det väl få som skulle godkänna. Men sen tycks Kapucinerorden ha fått sitt namn just för det att de bär en särskild kapuschong… Det leder ju runt i cirklar.

Jag börjar om från början. Eller snarare från den svenska etymologiska ordboken.

Kapuschong från franskans capuchon.
Franskans capuchon från italienskans cappa (kåpa).
Och italienskans cappa från latinets capu’cium.

Och just det! Caput! Latinets huvud som har gett oss sådant som capitol (huvudstad), per capita (per huvud/ person) och capitain (överhuvud). Och att kapuschongen täcker just huvudet (förutom när det blåser allt för hårt) gör ju det hela än mer logiskt!

Helgens huvudbry avklarat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar