tisdag 11 mars 2014

Avund värd

Häromdagen satt jag på ett café. Vid bordet bredvid satt två barn, den ena med en hjärtformad bakelse framför sig och den andra med en lagom liten semla en decimeter framför nästippen. De Vuxna letade kaffe och servetter och teskedar och vattenglas och vad vet jag medan barnen försökte komma på hur man kan äta av det goda utan att det syns. Bara lite. Till dess att De Vuxna kommer och säger Varsågod!

Några bord längre bort satt ännu en familj, barnet i barnstolen fångade genast mitt intresse och mina ögon klistrade sig fast vid boken som den lilla bläddrade i. Jag såg genast att det handlade om en av Wieslanders Mamma Mu-böcker och efter ytterligare en stunds spionage kunde jag fastställa att det var Mamma Mu bygger koja. Jag älskar Mamma Mu.

Tänk om någon av De Vuxna ändå utropat

Hjälp! Högläsare! Är det någon som är högläsare här! Hjälp!

På samma sätt som det kan ropas efter läkare. Då hade jag slängt min fiktiva superhjältemantel över axeln och med tordönsstämma sagt

Ja. Jag är Högläsare. Ge mig boken i handen och den lilla i knät.

Om det är något som ska läsas högt så är det Mamma Mu. Och om det är någon som ska göra det så är det jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar